Södertälje, jag älskar dig, jag struntar i vad folk säger om dig.

På två dagar har rätt mycket hänt. Igår var det några sköna lirare som gick loss med AK47:or och rånade Marios Guld i Telegehuset. Det är varken själva rånet i sig eller det faktum att Polisen öppnade eld mitt på ljusa dagen på öppen gata som gör mig upprörd; det som gör mig upprörd är folks reaktion över händelsen. Ja, det är jävligt hemskt att Marios Guld blev rånade MEN det har ingenting med Södertälje som stad att göra. Såg i tidningen att människor inte vågar gå ut för det är så himla mycket kriminalitet i Södertälje, och att det här bara är ännu en händelse som bevisar att Södertälje är en dålig stad. Men vet ni vad? 1. Det finns kriminalitet i alla städer. Och ja, visst pratas det mer om vissa än andra (Rosengård, Södertälje, Eskilstuna etc.) MEN att inte våga gå ut? Allvarlig? Då kanske du borde överväga att flytta till en grotta högt uppe i ett berg i ett land i ingenstans. Ja, vi har nätverk här och nätverk där, och ja, dom dödar människor, men dom går inte och skjuter vem som helst var som helst. Och vi är inte ensamma om att ha ett så kallat nätverk. Det är absolut inte unikt för Södertälje. 2. Om du är så jävla rädd för att bli mördad, stå fan inte kvar när det pågår en skottlossning. Stå inte och titta på. Stå inte nära. Ett missberäknat skott och du dör. Enkel matematik. 3. Det var ett RÅN. Ingenting annat. Hur kan ett RÅN i Södertälje vara värre än ett RÅN i Haparanda? Rånarna var inte från Södertälje, ringer det en klocka? 4. SLUTA GNÄLL. Att du sitter hemma och gnäller framför datorn och postar olika negativa kommentarer på diverse olika forum på internet gör inte Södertälje till en bättre stad. Om du vill förändra Södertälje, försök åtminstone att göra någonting positivt för staden istället. Här är Team Favela ett utmärkt exempel. En riktig förebild för unga, och för Södertälje. Och är det fortfarande så jävla hemsk att bo i den här fina staden (den är så otroligt vacker!), FLYTTA. Punkt. Det blir liksom inte svårare än så. Måste däremot kännas jävligt ovärt att bli skjuten i huvudet OCH påkörd för att råna Marios Guld på piercingar och lite halvdant blingbling när banken och en riktigt guldsmedsbutik liggger på andra sidan gatan. Södertälje är min stad. I hjärta och själ. Det är en fantastiskt vacker stad. Jag är en tjugotreårig tjej och jag är ALDRIG rädd (klart att jag kan känna obehag, men det är oftast för att jag är mörkrädd och det löser jag genom att ringa en vän). När jag går hem lite vinglig efter en kväll på krogen så kan jag bli både våldtagen och nerslagen, kanske till och med skjuten, men det kan jag blir var jag än befinner mig. I vilken stad jag än bor i. Jag vägrar att gå runt att vara rädd för någonting som KANSKE kan hända (förstår ni hur mycket mer saker ni egentligen borde gå runt och vara konstant rädd för?). Att vara rädd tar för mycket energi. Att vara rädd förminskar mig som människa i och med att jag inte kan röra mig som jag vill. Att vara rädd är inget alternativ för mig. Sanningen är den, om någon vill våldta mig, råna mig eller slå ner mig så kommer dom att göra det vare sig jag är rädd eller inte, vare sig jag bor i Södertälje, Haparanda eller i Finland. Punkt.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar