Tacksamhet

Klänning HÄR (på rean nu, tips! adlink) // Strumpbyxor KappAhl

Vilken dag det har varit, eller snarare vilken vecka. Har gått från att aldrig göra något efter jobbet till att ha varje kväll planerad. Tror att det kan att ha göra att jag liksom lite fick tillbaka livsglädjen när jag bestämde mig för att säga upp mig och resa. Att jag faktiskt ska resa känns fortfarande overkligt, men jag fick en känsla av att jag även behöver leva livet i vardagen också. Inte bara när livets resa startar. Livet händer varje dag. Tror inte att det kommer att kännas på riktigt förrän lägenheten är såld. Idag bestämde jag mig dock för mäklare så nu är det upp till bevis för den mäklaren. Är så nervös!

Vaknade med någon konstig halv förkylning/halv allergi och var helt sänkt fram till dess att jag åkte och köpte nässpray. Kändes som om att hjärnan inte fick plats i huvudet. Kunde inte ens tänka klart. Men så snart jag sköt in den där sprayen i näsan så att den spred sig och släppte trycket i hjärnan så kändes allting bra igen.

Efter middagen så var min kusin här på middag. Känner sån otroligt värme för hur vår relation förändras för varje gång vi ses. Våran relation står aldrig still. Den är i ständig förändring genom kärlek, energi och omtanke. Och även om jag inte gärna medger det så tycker jag att det är fint att ha någon som visar mig sådan kärlek på ett annat plan än bara vänskap. För mig är vår relation så mycket mer än vänskap, det är mer ett systerskap utan blodsband.
Hon är nervös för min resa. Nervös och orolig. Och det är helt okej att vara det. Jag vet att det är ett stort steg ut i så väl världen som ensamheten. Och eftersom jag själv inte är speciellt rädd eller orolig så är det ändå rätt fint att andra är det för mig. Det visar på deras oändliga kärlek för mig.
Vi pratade bland annat om var jag vill åka. Vad är tanken med hela resan? Jag vill ju se så mycket att det är svårt att begränsa mig. Får jag lägenheten såld så startar jag i Peru med att läsa spanska. För att sedan kunna ta mig runt i hela Sydamerika och en del av Nordamerika för att sedan förflytta mig till Sydafrika. Och sedan vill jag även se en del av Asien. Inte hela Asien men mycket av öarna. Men jag är öppen för att mina resplaner förändras genom tiden så därför sätter jag ingen specifik rutt utan mer det här vill jag se.

Men det är mycket som ska planeras. Det är ju inte så enkelt att bara sälja lägenheten och åka. Det är mycket att tänka på som försäkringar, vaccin, visum, mediciner(!) och praktiska saker. Sen behöver jag köpa en del saker som regnskydd till min väska, en mindre ryggsäck som handbagage, reselakan i satin (så glad att min kusin visade mig detta! Hur bra är inte det?), kamera, surfplatta med tangentbord (alternativt en liten dator men alla säger att surfplatta är smidigare) och sedan behöver jag vissa klädesplagg, first aid-kit, ja, det finns ju en del som behöver ordnas med. Mest känner jag att jag först vill få lägenheten ut på marknaden så att jag vet att det faktiskt händer. Jag vill få känslan av att shit, this shit is real.

Det är mycket planerande kvar, och mycket är just nu just det, planering. Och jag är så taggad på att komma närmare avresa och känna att this is it!

Nu ska jag ta mitt huvud fullt av snor och gå och sova. Fylld till bredden av lycka, kärlek och energi efter en kväll med en person som betyder så mycket i mitt liv. Jag kan fortfarande känna mig förvånad över att hon har en sån självklar plats i mitt liv idag när vi tidigare inte ens pratade med varandra. Då träffade jag henne för att jag var tvungen och pratade knappt med henne, idag träffar jag henne för att jag vill och för att jag inte kan tänka mig ett liv utan henne vid min sida.

Gud, känner att jag har blivit så himla cheesy och blödig, helt tvärtemot den personen jag en gång var, men jag är bara så lycklig och tacksam.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar