The first step is the hardest

Jag var nyss på Step på Wold Class. Alltså, jag kan ingenting annat än att skratta. Jag har verkligen NOLL kordinationsförmåga. Och det är ju tydligen bra att ha om man ska gå på Step. Det var roligt, och det var svettig. Det var ett riktigt roligt pass. Även fast jag var som Bambi på hal is. Kan garantera att dom som sneglade på mig under passet (speciellt alla snärta, muskulösa och snygga tjejer) fick sig ett gott skratt. Om inte annat så fick jag ett gott skratt. Åt mig själv alltså. Men, jag har hört att ett gott skratt förlänger livet så det är ju bra. Ur allting ont kommer någonting gott (nej, det kanske inte riktigt passar i ett sådant här sammahang) liksom. Bambi ska definitivt ut på hal is flera gånger. Tänkte gå ut och springa efter middagen också. Känner att jag är inne i ett träningsflow just nu. Hoppas att det håller i sig. Jag gillar mitt nya träningsjag. Och fortsätter jag så här så är jag kanske inte så långt ifrån den där Kim K-kroppen. Kanske måste hålla tassarna från den där chokladen dock, men å andra sidan, självdiciplin är ju inte min starka sida..



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer