There's nothing left for me to say, there's nothing there for me to hate, there's no feelings, and t




Ibland kan jag stanna upp och känna lycka över allting jag har åstadkommit så här långt, men det är sällan den lyckan kommer utan sorg.

Flyttade hemifrån samma år som jag blev myndig, och det har definitivt varit värt varenda sömnlös natt. Kravet för att jag skulle få flytta hemifrån var att jag skulle klara mig på egen hand utan ekonomisk hjälp från någon. Tentade hela gymnasiet (har förvånansvärt bra betyg!) för att kunna arbeta heltid. Och här är jag, med min alldeles egna bostadrätt, men kan ändock inte undra hur livet hade sett ut om jag hade bott hemma längre. Hade jag haft råd att resa mer, se mer? Hade jag haft ett bättre betalt arbete och hade jag arbetat med någonting som jag brinner för? Att ha ett socialt arbete är fantastiskt men att arbeta inom restaurangbranschen utmanar mig inte personligen.
Det känns som om att det enda jag har gjort är att kämpa för att överleva, för att hålla mig flytande (och därav alla alkoholfyllda dagar i mitt liv, min flykt från verkligheten), utan att leva. Det känns som om att hela mitt vuxna liv har varit en kamp, och jag kan ibland vakna upp och undra när det ska kännas roligt att leva? Kommer jag någonsin uppleva känslan av ren glädje över att få gå till jobbet? För att jag vill, och för att jag trivs och känner mig behövd, och för att jag älskar det jag gör, och inte för att jag kämpar för att överleva.
Jag är så himla trött på att kämpa.



Ser folk i min närhet göra saker med sina familjer. Är det inte det ena eller det andra med sina barn så är det familjemiddagar hemma hos mamma och pappa eller hos svärmor och svärfar, och jag kan inte låta bli att känna mig så fruktansvärt ensam. Jag ser hur alla andra är lyckliga och fulla av kärlek och här är jag, ensam. Så himla ensam. Känslan gnager inom mig stundom.


Den här kampen, och dom här känslorna, äter upp mig bit för bit.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer