Varför bjuder man inte ut människor som inspirerar en oftare?

Kofta + t-shirt, H&M // Kjol, New Yorker // Klackar, Skopunkten // Strumpbyxor, KappAhl (my all time favorite - har inte använt några andra strumpbyxor på fler år)


Såg ut så här medan jag drack mitt morgonkaffe och kände mig smashing och precis när jag skulle gå så tittade jag mig i spegel och kände bara "neeeeej!" så svidande snabbt om till gårdagens klädsel istället. Känner ni också så ibland? Att det först känns bra men så sen så går det bara inte? Eller är jag ensam om det? För mig händer det rätt ofta, haha. Sällan jag har samma klädsel en hel dag. Byter gärna mitt på dagen.

Efter jobbet så åkte jag hem och åt en matlåda och promenerade sedan till gymmet. Benen kändes som bly och passet kändes som om att bestiga Mount Everest men så är det ibland. Men lika skönt efteråt ändå.

Fick frågan om hur jag kan kombinera att skriva inlägg på dagarna och samtidigt arbeta, och det kan jag inte. På min arbetsplats är det 100% arbete som gäller. Fullt fokus på vitvaror. Jag tidsinställer en del inlägg så att det ska bli ett mer jämnare (och roligare flöde) men jag längtar verkligen tills jag är på resande fot och kan återuppta skrivandet igen. Jag älskar att skriva, att slänga med ord.

I framtiden så skulle det vara rätt drömmigt att få arbeta med text och content. Att korrläsa skulle vara roligt. Men innan det blir aktuellt så ska det bli så roligt att få dokumentera min resa. Och att vara mer inspirerad att kunna leverera i skrift. Nu arbetar jag heltid, tränar efter jobbet och försöker hinna umgås med folk som jag tycker om (hur hinner med barn att leva?! hinner knappt med mig själv.) och då blir det inte mycket skärmtid, eller tid till inspiration.

På tal om inspiration! I helgen har jag en så rolig helg framför mig.
Börjar med sovmorgon imorgon (igen!). Riktigt lyxigt. Sedan lunch med boyzen och Vivsan och eftersom det är fredag så slutar jag tidigt så passar på att göra naglarna. På kvällen ska jag bara laga god middag och njuta av kvällen (om ingen trevlig karl bjuder ut mig). Lördag så är det lunch med boyzen på någon indisk restaurang som min indiska kollega vill visa oss, och sen, sen hörni! Sen kommer kvällen som jag längtat efter ett bra tag nu.



JAG SKA FÅ TRÄFFA HENNE! Som jag har saknat henne. Sist vi sågs var på min födelsedag, men på lördag så ska hon stå bakom Tomas Kaya på Södertälje Festivalen så då passar vi på att ha en sleepover. Så mysigt! Och Tomas ska även han spendera kvällen med oss. Gillar när man möter nya människor som sveper en med storm. Tomas är en sådan människa. Han är receptionist på mitt gym, men från första gången så kände jag att "wow, det här är en människa som jag vill ha i mitt liv". Förra helgen tog jag mod till mig och frågade om han vill följa med på en fest men han kunde inte. Så nu när Terese kommer så tänkte jag att han kanske ville umgås med oss efter då, och det ville han. Varför bjuder man inte ut människor som inspirerar en oftare? Det värsta som man kan få är ett nej och det bästa man kan få är antingen en trevlig kväll/dag/timme/whatever eller en ny vänskap.

Tänk att vi har känt varann i säkert tio år snart. Vi ses väldigt sällan, men varje gång vi ses så är det som om att ingen tid har passerat. Hon är så sjukt inspirerande. Pipa som en gudinna och ger allting för att nå sina drömmar.

Den här helgen kommer att bli FAN-TASTISK.



For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar