Younger-maraton och gråtkalas

Hej hjärtisar!
Haft en bra helg? Kan inte förstå att det redan är söndag.. Veckorna springer förbi. Innan var jag stressad att tiden sprang ifrån mig, men just nu känner jag mest lättad. Jag vill bara packa ihop och åka nu. Nu, nu, nu. Kallade det flykt om du vill, men just nu vill jag bara sätta mig på planet och lämna mitt nuvarande liv bakom mig. Fem veckor känner som en evighet..

Vaknade imorse till att mitt hostel inte kan bekräfta min bokning ännu eftersom Boracay officiellt är stängd till 26 oktober och enligt myndigheterna så får dom inte bekräfta bokningar ännu. Hade jag fått e-mailet för någon vecka sedan hade jag antagligen brutit ihop av stress men när jag läste e-mailet imorse så kom jag på mig själv med att le och tänka "det löser sig, väntar till början på November och sedan mejlar jag och kollar läget". Att jag tar så lätt på en eventuellt ändrad plan låter kanske inte mycket för världen men det är otroligt stort för mig. Känner mig så redo för den här resan. Var den än må ta mig.

Trots att jag känner mig lugn över resan så är jag ett inre känslomässigt vrak. Gråter mest hela tiden. För allt och ingenting. Har haft Younger-maraton i helgen med ett riktigt gråtkalas. Skrattar dom gråter jag, gråter dom gråter jag, när kärleken spirar gråter jag och när kärleken är trasig gråter jag. Det finns ingen logik i mitt gråtkalas. Nog för att jag ofta gråter till vad som är på tv men det här är utöver det vanliga.

Har dock inte bara gråtit i helgen. Har kört första flyttlasset till mormor och hjälp henne att köra saker till second hand och med ärenden, fixat naglarna och dinerat hos min kusin.

Nu ska jag fortsätta mitt kaffemaraton medan jag dreglar över Nico Tortorella (what a man!) innan jag ens överväger att byta nattlinne mot kläder och starta den här soliga dagen.




For my English readers, use the translation function in the menu on the left side

Gillar

Kommentarer